Som ni märker har det varit tyst ett par dagar- JAG HAR FÖTT BARN! ?
Så det kanske inte kommer lika många inlägg som förut, har nämligen fått en liten chef här hemma. Låt mig presentera Matteo Jan-Hugo Revedal <3 Matteo är hans tilltalsnamn, ett namn som under många, många år varit ett av mina favorit pojk namn. Jan kommer efter min pappa och även det manliga släktnamn vi har, Hugo är efter min farfar. Jag valde att sätta ihop dessa som ett dubbelnamn dels för att jag älskar dubbelnamn och för att det rullar bättre när man säger det 🙂
Så hur ska man med ord beskriva det mest fantastiska men även det mest smärtsamma man varit med om? Kommer dela upp denna förlossningsberättelse i 3 delar (tror jag, kanske 4)
Valt att kalla denna del Vattnet går, för det var precis det som hände!
Det var natten mellan lördag 1 augusti och söndag 2 augusti, jag vaknade som vanligt och behövde gå och kissa mitt i natten, klockan var nu runt 03:00. Jag går upp yrvaken i mörkret då jag vägrar tända för att jag inte vill vakna till på riktigt. Under tiden jag kissar känner jag att det kommer en annan mängd vätska. Lägger ingen större tanke utan fortsätter natten och sover vidare. Jag var helt enkelt för trött ?
Vaknar igen 05:45 och reser mig upp för att gå på toa, det rinner till igen. Det är absolut inte som på film vilket jag iofs visste men ändå hade önskat.. att det säger splash, värkar kommer och man vet att nu ska jag föda. Utan mer att det kände som man ”kissade på sig”
Jag ringer till förlossningen och berättar om min natt och det är såklart supersvårt att veta om det är vattnet eller ej så hon ber mig komma in till förlossningen för att bli undersökt (jag har ju fortfarande inte fått några värkar, har inte ens haft en förvärk) Hon är väldigt snabb med att tala om för mig att jag troligtvis kommer bli hemskickad igen i väntan på att värkarbetet ska starta.
Klockan 8:00 fick jag tid alltså två timmar efter att jag ringt, nu är det alltså söndagsmorgon. Jag åt lite frukost, tog en dusch och jag messade Yasmina att jag åkt in på koll men att hon inte behövde stressa och att jag troligtvis får komma hem igen. Jag kommer till varför jag messade just henne ?
Väl inne var det lite förseningar, många som detta dygn kommit in för att föda barn.
Jag kopplades upp med CTG för att kolla hjärtslag samt se när det kommer en värk för att kolla hur han mådde där inne. Jag hade som sagt inga värkar men ganska regelbundna sammandragningar.
Barnmorskan kollade också om det var vattnet men då det var otroligt lite var det svårt att se, men hon trodde att det var det. Enligt CTG mådde Lilla M perfekt men hon ville att jag stannade en liten stund så läkaren kunde kontrollera bättre om det var vattenavgång.
Efter ca 1,5 tim väntetid var det min tur. Enligt honom var det absolut inte vattenavgång utan jag kunde lugnt åka hem och vänta…. men…. hade han rätt?
Kommer hem vid 11 tiden, jätte trött efter en orolig natt med lite sömn. Deckade på soffan i nästan 2 timmar innan jag vaknade av att det molade i magen, som mensvärk i samband med sammandragningar. Jag fattade direkt…. jag har fått min första förvärk. ÄR DETTA SANT?? Jag var nästan lite stolt över det då jag gett upp hoppet om att starta förlossningen helt naturligt. Så skrev till Yasmina igen att nu tror jag att jag har lite förvärkar så hon kunde vara beredd ifall ifall.
Runt 15- tiden så rinner det väldigt mycket, (känsliga läsare varnas nu, sluta läs) Det var som jag konstant kissade på mig, fast från fel hål. Jag fick byta binda regelbundet. Tyvärr var läkarens ord i mitt huvud fortfarande ganska färska, de var inte vattnet. Så jag kör på här hemma med de jag planerat vilket inte var väääärsta grejerna direkt, jag var stor och otymplig och blev trött av att gå från soffan till sängen.
När klockan närmade sig 22 på kvällen så började förvärkarna bli tätare, men de gjorde fortfarande inte ont. Nytt mess till Yasmina att ha telefonen på, MED LJUD, ifall jag skulle ha den lyckan att det startade.
Yasminas råd var: ta två alvedon och gå och lägg dig och sov!
Fortsättning följer…
/Marie
