Mitt 2011 (väldigt personligt)

 

Klockan är alldeles för mycket på natten och egentligen borde sova för länge sen. Sitter uppe och skriver i ett Word dokument som jag senare (läs idag) ska lägga in i bloggen.

 

Mitt 2011 har varit ett av de bästa åren jag haft, samtidigt som det varit ett av de värsta 🙁

 

Det började ganska lugnt på många sätt, jobbet flöt på och i privatlivet var det lite trist. Tror iofs att jag var ganska nöjd i det tillståndet då jag tittar i min almanacka som också är som en dagbok för mig ser att jag inte gjort några konstiga tecken (jag brukar göra det för att påminna mig själv om hur jag mår)

 

Ganska tidigt på året började jag dejta en kille som jag länge tyckt var ganska fin, kände honom inte men hade bekanta som gjorde så han kunde väl inte vara något flum 😉 Vi träffades ett par gånger och ganska snabbt insåg jag att detta var inget att bygga vidare på. Han hade extremt kontrollbehov och krävde bekräftelse som jag inte kunde ge… inte just då iaf. Tror vi träffades i kanske 2 månader innan jag la ner. En helt smärtfri ”separation” som jag tog bra… tror dock inte han gjorde det då han än i dag kan mejla mig älta vad som hände.

 

Ganska kort inpå träffade jag en annan kille som jag känt länge, som varit ”the shit” enligt mig i många år. Vi hade till och från haft kontakt i flera år men aldrig träffats ensamma. Han hade säkert frågat mig 5-6 gånger men jag tackade alltid nej…. Sen var det en söndag…. Jag minns det såååå väl. Jag var på stan och handlade grejer till att jag skulle åka till Spanien när jag plötsligt smsa honom och frågade vad han gjorde. Det slutade med att jag åkte dit och vi satt i solen och fikade med glass och jordgubbar. En helt perfekt dag enligt mig… sen möttes vi även upp på kvällen och detta var första dejten 🙂

 

Han var och är en helt fantastisk människa men efter ett par dejter så la vi ner då vi befann oss på helt olika stadier i våra liv. Inte speciellt smärtsam separation heller, tyckte det var super trist men sörjde inte speciellt.

 

Sommaren kom och den började med vår Madrid resa 🙂 En resa som jag bara ler av när jag tänker på det. Ett minne för livet…. Petter hade bott där i ca 6 månader och saknaden efter den sista personen i ”gänget” var enormt. Nu började även mitt jobba bli ganska intensivt, jag hade alla festivaler men det var bara kul. Så länge jobbet är kul kan man jobba nästan hur mycket som helst 🙂

 

Vi har haft många roliga fester denna sommar, Nayomis 1 års kalas som slutade med vuxenfest, Nonos fest på kontoret och självklart Yasminas överrasknings fest som vart helt bananas 😉 Dessa är bara några i raden av de jag kommer ihåg. Yasminas överrasknings fest var också en inkörningsport till min nästkommande relation som kom att bli seriös. Jag träffade en helt underbar kille som jag vet Yas och Amad tidigare försökt få ihop mig med men då var jag absolut inte intresserad. Tror inte att jag var redo helt enkelt. Många sena nätter i bilen, pratandes om allt mellan himmel och jord och det var inte helt ovanligt att vi satt i bilen till solen gått upp.

 

Jag drog till Spanien över sommarsemestern och här hade vi vår första officiella dejt då han befann sig på samma ställe, bara 40 min ifrån 🙂 Den bästa dejten jag någonsin haft!

 

Jag och Yasmina drog till Las Vegas som vår egna present då vi fyllde 30 🙂 En resa som kommer leva kvar i mig tills jag dör.

 

Första delen på hösten var perfekt… jag hade massor på mitt jobb men vad gjorde det när jag mådde som en prinsessa och hade en prins som tog hand om mig? Tänk vad allt är så mycket lättare när man mår bra.

 

Bara några veckor efter Vegas hade jag min 30 års fest, helt perfekt vart den och jag är så glad för alla mina fina vänner som kom och gjorde den festen helt perfekt 🙂

Några dagar senare åkte jag till Spanien för 4e gången detta år 🙂 Två dagar spenderades själv, sköna dagar men jag längtade ihjäl mig efter min prins. Han kom senare och någon dag efter kom även Amad och Yasmina. Denna vecka kom att bli helt annorlunda mot vad jag trodde.

Min 30 års dag som jag planerat så länge raserades då jag hamnade på sjukhus 🙁

 

Ett par veckor efter Spanien så kom vardagen ifatt och jag och min prins valde att gå åt olika håll. Ett beslut som kom att påverka mig mer än jag trodde. Smärta kände jag, en enorm smärta, sorg och förtvivlan.

 

Den senare delen av hösten (borde skriva vinter men det är ju inte vinter) kom att bli ganska mörk…. Av många anledningar!!

 

Jag har haft en av de mest smärtsamma höstar jag någonsin upplevt, den har varit svart och det har funnits dagar då jag inte ens velat gå upp ur sängen…. Det är smärtsamt att skriva om detta då jag fortfarande befinner mig till liten del i den, även om jag kommit vääääldigt långt och jag känner hur jag åter igen får knipa igen för att tårarna inte ska strömma ner 🙁

Som jag skrev tidigare har jag haft enormt stora projekt på mig jobbmässigt, vilket varit kul men då man haft de jobbigt privat har även det blivit en liten ”börda” Först och främst att vår relation ”misslyckades” och sen har en familjemedlem drabbats av cancer tumörer.


Det är extremt jobbigt att se en familjemedlem som man alltid sett som stark vara svag, och se den kämpa genom de 4 operationer som de blivit hittills har varit jobbigt. 1 operation återstår tror jag sen ska allt vara bra igen.

Jag minns när jag var iväg på ett viktigt jobb och jag hade precis gått ifrån relationen (tror det var veckan efter) och jag visste att min familjemedlem låg på operationsbordet. Där ska jag stå på mitt event, vara den som har koll på allt och vara glad, representera företaget när de ända jag ville var att lägga mig på marken och gråta, gråta av förtvivlan över att mitt liv inte var som just jag hade tänkt mig att det skulle vara just då….. frustrationen kröp i mig!!

Kände att hade det funnits en ”dö” knapp hade jag tryckt på den.

 

Lyckan som funnits har varit att man haft helt underbara vänner som funnits där 24/7

 

 

 

I dag lämnar vi detta år, och nu blickar vi mot 2012. Jag har inte avlagt några nyårslöften, det känns fjantigt men jag har några mål iaf. Små delmål och jag tänker absolut inte sätta press på mig själv.

 

Jag är inte ovän med någon men de finns ett fåtal relationer jag önskade vore annorlunda och självklart är det tråkigt att lämna året så. Jag är ingen robot eller super women, jag gör också fel och har massor med brister… men det är Jag…

 

Kommer börja 2012 med att flytta ett par månader till min hemstad Nynäshamn, jag bävar mig för detta och det känns otroligt jobbigt. Anledningen är att jag fått en vattenläcka och det är det enda alternativet.

Att flytta tillbaka till en stad som fick mig att lämna staden för över 6 år sen pga att man kände en panik och ångest får mig att må illa och att jag nu måste tvingas tillbaka dit är inte enkelt… men hej… vem har sagt att livet är enkelt? Och vad är inte bättre än att börja året med att ta tag i mina gamla demoner?

Jag ska försöka leva dagen som det vore den sista, njuta av nuet och bara vara. Svårare än man kan tro men attans vad jag ska försöka!! 🙂

 

Önskar er alla ett gott nytt år,

Marie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *