snacka om kontraster!

Just nu lever jag i ett sk. paradis…Thailand…allt som man förväntar sig av ett five star semester finns här…MEN…

Ikväll när vi satt och åt middag så fick jag en twisted känsla. Här sitter jag på en beach, hör vågorna, ser stjärnorna och blir serverad allt det jag vill ha. Bredvid mig ligger min dotter i sin fina Juicy vagn och sussar, och när hon vaknar så vet hon att hon har mat och kärlek och föräldrar som ger allt hon vill ha. Mittemot mig har jag min fantastiska man, och jag vet att han skulle ge sitt liv framför våra, ovillkorligt. Jag är omringad av så mycket fint som många andra aldrig kommer att få.

Sen tänkte jag: Shit vad sjukt. Jag har ett liv som många andra skulle vilja ha. Ändå vill jag ha mer. Mer av vad? En till gucci väska? Mer pengar? Ett större hus? Ooh dom nya skorna jag såg idag! Eller komma i en klänning som hängt i min garderob alldeles för länge? Listan är hur lång som helst och ju mer jag tänker på min vilja-ha-lista desto mer inser jag kontrasterna i mitt liv.

Stureplan unts unts, märkes skor, väska, lösfransar, putläppar, amex hit och dit och så ska man vara såååå cool. Sen kollar jag på Cribs och tänker oooh sånt hus vill jag åxå ha…Sen läser jag om en kändis och tänker oooh så vill jag åxå ha det. Nästa helg är jag i ett land med små barn som tigger pengar, jag ser folk utan armar och ben som tigger, prostituerade och utslagna, fattiga och handikappade, och så vägrade jag ge 10 spänn för en ful nyckelring som en 5 åring ville sälja för att få mat. Inte för tian, utan bara för att jag inte vågade öppna ögonen för en annan sida i mitt lilla paradis jag lever i just nu…Jag gör som många andra: BLUNDAR.

Mitt liv är verkligen helt fantastiskt! Instämmer mycket med det du skrev Marie, deep talk på hög nivå 🙂

Jag har många gånger frågat Gud vad sysftet med mitt liv är egentligen. Varför föddes jag, var jag den snabbaste sperman? Varför med föräldrar som älskar mig, kunde ju ha blivit övergiven? Varför just i Sverige, kunde ha fötts till en krympling i en slumstad i Indien…osv osv…Varför blev jag den lyckligt lottade?

Jag måste hitta mitt syfte i mitt liv. Jag har fått så mycket gott. Jag är frisk, ser bra ut, är välbärgad och har det enkelt för mig. Kärlek, mat, tak över huvudet, prylar, socialt nätverk, vänner, familj, helt ok IQ tror jag och även denna lista är väldigt väldigt lååååång!

Ibland önskar jag att Gud hade en Iphone, lite skämtsamt men sant. Skicka en vibe om vad jag bör göra mer av, till vem, när och hur? Jag vill börja tänka till. Ska jag lägga pengar på den nya Jimmy Shoo väskan för att jag kan, eller ska jag ta en av dom hundra i min garderob som jag redan har och ge bort pengar till någon behövande? Vart går min girighets gräns?

Den borde inte finnas. Jag har fått en chans att ge med mig. Frågan är bara: Hur mycket vill jag ge? Om jag gissar rätt så är jag inte ensam om att känna såhär?

Jag har det underbart här i Koh Chang! Vädret är super, maten är super duper och semester med familjen är dunder super duper! Jag måste dock sova nu och komma ikapp tiden. Var ju meningen att blogga om just semestern men tankarna flög iväg….Så mer om min smester får ni läsa om imorgon!

Sov gott!

Kram Yaz

(SÅ J*VLA DÅLIG UPPKOPPLING SÅ INGA BILDER IDAG 🙁 SORRY)

 

 

Nervös, Frustrerad, Otillräcklig och Tacksam..

Kan man verkligen känna alla de känslor på en gång?… tydligen då det är så jag känner idag 🙁

Nervös för att jag idag ska göra mitt ”ingrepp” kommer de gå bra? kommer jag ångra mig? kommer det göra ont? Så klart det kommer göra ont, det har jag redan ställt mig in på 🙁 Kommer jag att ångra mig efter? Föder jag ett beroende som gör att jag inte kommer kunna sluta? Det sistnämnda är nog det jag är mest nervös över 🙁

Frustrerad är jag över att jag vill kunna hjälpa till mera. Jag droppade en kommentar i Johannas blogg.. ni vet hon jag skrev om som är 20 år och kämpar med sitt drogberoende. Blev så glad i morse när jag gick in och skulle läsa och såg att hon tagit till sig det jag skrev och tom publicerat de på hennes blogg:

Svar På Tal

Hej Johanna!
Måste bara droppa en kommentar om att jag är så fascinerad över hur otroligt stark du är. Jag ramlade över din blogg av en slump i går och jag har nu två mornar i rad sträck läst från början och många tårar har runnit ner från min kind då jag blir så ledsen över situationen men samtidigt är det glädjetårar över att du är en bra bit påväg!
Jag tror på dig och är övertygad över att du kommer bli en GRYM stylist 🙂

Kämpa på nu, jag kommer följa dig här och jag sänder dig styrkekramar och massor med energi!

Många kramar,
Marie

http://www.finest.se/snart30

 

Jag kan inte ta in att människor faktiskt läser det jag skriver och blir berörda av det. Det är ju därför jag skriver, och det gör bara att jag tänker fortsätta med att skriva om mitt liv, så jag kan inspirera och göra fler människor berörda.

Tack för dina tårar, och du får mina, för jag blir så himla glad av att läsa det här och det peppar mig även att fortsätta vara drogfri.

TACK <3

Är det så som hon skriver så kommer jag skriva till henne varje dag, peppa henne och försöka motivera 🙂

Otillräcklig känner jag mig då jag känner att jag inte räcker till alltid. Skulle vilja spendera mera tid med min familj (sen kan jag inte rå för att jag har Sveriges största familj 😉 med 4 syskon och 8 syskonbarn. Får dåligt samvete då jag inte träffat dom på ett tag. Fast samtidigt ska jag absolut inte ha det då jag är övertygad om att mina syskon inte har det. Vill träffa mina föräldrar mera men det är inte det lättaste då dom övervägande tid är i Spanien. Önskar jag hade mera tid att umgås med mina vänner, försummar några vilket är ett ständigt dåligt samvete för mig 🙁 Varför har dygnet bara 24 timmar? Gaaaahhhhh….. jag blir tokig 🙁

Jag vill hjälpa flera utsatta barn… Jag har ett fadderbarn på Haiti vilket jag skaffade när jordbävningen varit. Ska jag skaffa ett till?

Jag vill vara mentor för en ungdom men VART ska jag hitta den tiden när jag inte har tid för mig själv 🙁

Tacksam är jag över det jag har. Jag har en fin och frisk familj. Jag har underbara vänner som är där för mig i vårt och torrt. Jag har en egen, fin liten lägenhet i centrala Stockholm som jag köpt för MINA pengar. Jag har en fast tjänst på ett bra och roligt jobb. Jag har alla förutsättningar för att få det ännu bättre i framtiden. Jag har mat på bordet varje dag och kan tom unna mig lite lyx då och då 🙂

Men är jag lycklig? Vad är lycka? Är det när man är tacksam och tillfreds med sig själv?

Det finns ett talesätt ”mycket vill ha mera” och jag tror att det ligger någonting i det…

 

Oj.. blev lite djupare inlägg än vad som var meningen…

 

Fridens,

Marie