TW: Förlossningen

För två veckor sen ringde klockan 07.00 och jag vände mig i sängen för att gå upp, då kände jag att det rann. Shit vattnet gick!

07.00-11.00: Det sipprade på under förmiddagen och jag bytte binda ett par gånger, sen ringde jag förlossningen för att höra vad det tyckte. Det ville att jag skulle komma in på kontroll, ctg och ultraljud för att se att bebis mådde bra. Några förvärkar hade jag klockat men inget som kändes märkvärdigt mycket.

Jag tog mina kryckor, packade ner bindor och tog tuben till sjukhuset.

12.30: Där gjordes kontrollerna, allt såg ok ut förutom att hon bajsat i fostervattnet. Nästa sekund så kommer läkaren in med ett armband och säger att jag ska stanna för att ha koll på bebis. Jag trodde inte jag skulle stanna helt, så jag frågade hur länge och hon skrattade o sa tills jag fött barnet!

Där stod jag med mina bindor och kryckor förlamad av skräck. Jag hade förträngt tanken av att föda! Fick börja med att ringa Amad för att be han packa mina saker. Jag hade inte ätit frukost eller lunch, hade ju haft annat för mig och nu satt jag med armband intagen till förlossningen. Vad hände???!!!

14.00: Tiden gick. Jag satt med sladdar och kollade på Nikkys hjärtslag, såg mina små förvärkar komma o gå och väntade på mannen…

17.40: BM kom in och ville att jag skulle bli igångsatt. Jag skulle få upp till 8 tabletter, börja med 1 nu och nästa kl 19.40. Sjukt nervöst, jag gillar inte att veta ”nu kommer det hända” men för Nikkys bästa så svalde jag tabletten.

Jag hade betydligt tätare och starkare värkar nu. Det kom var 2-3 minut och varade i ca 40-50 sekunder. Skala 2.5 av 5 på hur ont det gjorde. Kunde andas igenom dom och kände att alvedon inte hjälpte men som sagt det var hanterbara.

19.40: Tablett nr2. Vi satt och kolla på Talang och käka vindruvor. Värkarna blev allt starkare…

21.00 Jag har för ont nu! Kommer inte orka, blir undersökt men är bara öppen 1cm, fasiken! Ingen Epidural ges då. Men jag erbjuds morfin, ja tack!!!

21.30: Enligt förlossningsjournalen fick jag morfinsprutan nu. Det gjorde för ont för att kunna andas igenom och så va jag tröttare förstås. Den sprutan kändes, rakt in i låret! En stund senare hamnar jag i en dimma…jag minns allt men kändes som att kroppskontrollen försvann. Och inte fasiken hjälpte sprutan mot värkarna!

När en värk kommer så är det helt omöjligt att andas igenom den när den blivit för stark, då kickar överlevnaden in och man gör vad som helst för att klara av dessa 40,50 eller 60 sekunder av smärta. När den avtar så är allt borta, som om inget hänt. Dessa stunder när värken avtar känns så underbara o man njuter av att inte ha ont. Nästa vet man kommer o tiden går fort, mina kom ibland mellan 1 minuts intervaller det va inte mkt till vila…

23.30 För jävla ont! Trycker efter BM för hjälp.

23.50 får jag bricanylspruta för att avverka värkarna. Jag skulle få ”vila” under natten och ta nästa tablett morgonen därpå. Tyckte det lät bra. Spruta på andra låret booom.

Det hjälpte inte. Värkarna blev värre! Nu hade jag sjukt ont! 4 av 5 jag grät igenom värkarna och det kunde komma varannan minut och långa var det, typ över minuten. Fy fan säger jag bara!!! Som om nåt bryter sönder kroppen inifrån. Brutalt!

00.30: Amad kallar efter BM då han ser att det inte funkar längre. BM kommer och håller med, undersöker mig och jag är öppen 5cm, nu kan jag få Epidural JIPPPIII!!!

Dags att byta rum från ett mindre väntrum till ett förlossningsrum! Det hämtar rullstolen åt mig och nu ska vi rulla till sängen där jag kan få min efterlängtade spruta.

00.50: En värk innan jag sätter mig. Rullar…nästa värk i korridoren, och den känns väldigt annorlunda! Jag skriker att det trycker på! Men eftersom jag nyss bara va öppen 5cm så är det ingen som bryr sig.

Där står läkaren redo med sprutan, jag tar en värk innan jag lägger mig i sängen, hinner inte lägga mig förrän nästa värk och här kommer lustgas och trycket är sååååå starkt att jag inte kan hålla emot. 5 av 5 är det nu i smärta och jag minns att jag river eller slår Amad som försöker hjälpa mig men i ren desperation så gör jag nåt annat än att ta emot hans hjälp. Jag typ känner hur huvudet är på väg ut! BM kollar och konstaterar att bebis är på väg ut!

Ingen spruta här inte! Det försöker få av mig kläderna så att jag kan börja krysta.

01.10 På med mer lustgas och så 5 starka krystvärkar senare är hon ute!

Den känslan, är magisk! Allt onda försvann, resten av vattnet o trycket kom ut och lättade på spänningarna. Och så får jag upp Nikky och se henne för första gången, magiskt 🙂

Amad klipper navelsträngen och jag inser att rummet är fullt av folk! Jag har blundat 95% av tiden så har inte sett något. Vilket grymt jobb alla gjorde, även jag 🙂

Första natten med nyfödd är något alldeles speciellt. Tiden står stilla och man kan inte slita blicken från henne. Bubbel o mackor och en vaken natt…kärleken är total, oändlig, obegränsad och såklart saknade jag Nayomi massor <3

Kram Yaz

Nikky föds den 26.1, Kl: 01.10, 3025g, 47cm

Eat, Sleep, Pole, repeat!

Ungefär så 🙂

Som rubriken säger är mitt liv just nu. Jag jobbar, är i studion (alltså jobbar igen), äter och sover.. sen börjar det om 🙂

Jag älskar att vara i studion, tänk om man kunde jobba bara med detta?! Dröm?

Hur som, denna helg blir min Marie- helg! Jag ska inte jobba, inte köra någon klass utan bara vara. Jag funderar på att boka in en massage, undra om de finns någon sista minuten? Vart i så fall? Humm… eller kanske en ansiktsbehandling? Eller så åker jag till studion för att träna själv, hahahaha!

Ska göra det som bara faller mig in, så vad som kan ju hända 😉

Drömmer mig tillbaka till denna dag, 4 januari på 7-mile på Caymanöarna!

Later, Marie

För en vecka sen…

För exakt en vecka sen satt jag i sjukhussängen helt ensam med Nikky. Kunde inte sova, hade adrenalin i kroppen och uppe i varv även fast huvet va trött. Tror jag va vaken hela natten och bara satt i sängen.

Nu är hon strax över veckan och skillnaden är stor på bara 7 dagar. Utveckling av både syn och känslor, greppet och hur hon uttrycker sig i gråt, riktig gråt o gnällgråt, hon vet att oavsett vilket gråt så kommer tutten! Haha 🙂

Jag har inte haft någon ork att göra annat än att vara hemma. Med undantag idag att åka till landet. Kul att komma ut men hemma är jag tryggast, känner mig konstant trött så vill bara ligga i sängen eller soffan o halvsova.

Imorgon tänkte jag berätta om min förlossning. Läs på egen risk…

kram Yaz

Vilken misär!

Jag kunde inte sluta titta.

Söndag morgon, så skönt.. jag har tagit en rejäl sovmorgon med min älskade Sune som är hemma igen och just nu ligger vi i sängen och jag dricker kaffe, han myser under täcket. Hämtade honom i går och resan hem gick okej. Men väl hemma dröjde det inte länge innan han åt, lekte och myste som vanligt.

Hur som, jag kollade som alla andra (enligt min instagram) på Mello. Efteråt kollade jag runt lite på Netflix, Viaplay osv men hittade inget jag var sugen på att se. Då kom jag på att jag hörde i någon podcast jag lyssnar på ett tips om 36 dagar på gatan. Denna går på svtplay!
Började kolla på avsnitt 1 sen var jag fast. Jag stäck kollade alla 6 avsnitt i rad, därav min sovmorgon i morse, hahahaha!

Lite kort handlar den om en fotograf, Christoffer som är en helt ”vanlig” kille med en fin lägenhet, jobb och fickvän som bestämmer sig att leva som hemlös i 36 dagar. Endast med en kamera ger han sig ut på gatan och sedan får man följa med in i misären.

Under dessa dagar får man följa några hemlösa lite mera in på skinnet och höra deras historia, hur de hamnade på gatan och vad deras framtidsdrömmar är. Jag är såååå splittrad, jag ser ju dessa flera gånger om dagen, jag är alltid lika kluven om jag ska ge någon peng eller inte. Jag vill absolut inte bidra till deras missbruk men gärna till en matbit eller kaffe.

Problemet är ju att man vet ju inte vilka som är vilka, ibland kan man givetvis se det men inte alltid. Exempelvis så får man bland annat följa ett par, Daniel och Bim som är i ett djupt missbruk av narkotika. Detta par går runt på tunnelbanan och tigger, jag har sett dem flera gånger. Jag har aldrig gett några pengar till dem, de säger att de ska köpa mat men i programmet ser man hur de räknar varenda krona för att få ihop till en lina. Inte så smart att vara med i tv kan jag tycka för om jag tvekat att ge den innan kommer jag absolut inte göra de nu.

Sen är det några andra härliga människor som faktiskt inte missbrukar, som efter bland annat en skilsmässa blivit så deprimerad att han inte orkade länger med de vardagliga och blev av med lägenhet osv och nu lever på gatan. Han samlar pengar för att faktisk äta och överleva…. han skulle jag vilja hjälpa!

Så om du tänkte ta en mys-söndag under filten i soffan kan jag VERKLIGEN rekommendera denna.

Direktlänk:
https://www.svtplay.se/36-dagar-pa-gatan

 

Kram Marie

Jag är kär :)

WOW!

I går efter jobbet hade Yasmina bjudit hem mig för att få träffa lilla Nikky.

Så jag köpte med fruktsallad att fika på och skyndade mig såklart dit. Hon är så fin, så snäll och det var kärlek vid första ögonkast 🙂

Jag matade henne via flaska, gosade och myste så mycket. Så sjukt liten och en helt ny människa att lära känna!

Man blir ju så sugen på en egen liten, hahaha! Någon som vill bli pappa? *asg*

Längtar tills jag får mysa med henne igen, eventuellt i morgon redan!

Kram ”moster” Marie

Jag var i en dimma!

Förra veckan.

Känns som jag knappt kommer ihåg förra veckan. Jag var i en dimma, främst för att smärtan i min axel var bedrövlig och jag hatar att ta värktabletter. Jag blir alltid riktigt nere när jag har ont… kanske är naturligt iofs!

Hur som… massor med vila i helgen och axel mår helt okej. Nu gäller det bara att jag tar de easy igen.

I fredags kom smset jag väntat på, att Yasminas vatten gått! Jag gick som på nålar hela dagen. Hon var ju hos mig bara kvällen innan? Men när jag tänker på det så är ju kroppen fantastisk! Jag lagade mat till oss och Yasmina åt sååå mycket. Hon har ju knappt kunnat äta alls så undrar om det var kroppen som sa till henne att ladda med energi.

Nayomi hade valt massor med fina presenter till mig som skulle passa in med mina nya möbler etc, sötunge!

Fredagskvällen spenderas i Järfälla hos Magdalena, Felix och Frida med god middag och sleepover.

Vaknade 03:30, sms med en bild på fina Nikky som kommit, kunde inte riktigt somna om… hahahaha!

Snöstormen på lördagen gjorde så att jag inte hämtade Sune som var tanken…. igen… nerver ending story! Men nu i helgen så 🙂

Lördagskvällen spenderades hemma med trevligt besök, matlagning och lite vin.

I går satt jag i online träning hela dagen, detta för att förnya mitt certifikat som domare. En gång om året måste vi förnya!

Veckan består av mest jobb, massa klasser då jag vickar lite, plugga så jag kan göra provet och givetvis hoppas jag på att få besöka lilla Nikky 💗

Ny vecka, nu kör vi!!

Kram Marie

Bebis bubblan…

Hej! Jag bara kollar in på bloggen en snabbis inatt. Har massa nyheter och även min knasiga förlossningsberättelse för den som vill läsa 🙂

Just nu är jag i min egen bebis bubbla där jag endast njuter av att ha en liten 3 kilos knut hos mig. Och Nayomi som är bäst!

Inget slår kärleken till eget barn. Inget! Inte ens jackpot eller världen! Så oerhört tacksam att jag råkade bli med Nikky <3

Ber att få återkomma snart…kram Yaz

Packat & Klart inför BB!

Hello! Fredag o allt, jag har fixat klart allt nu inför prinsessan som kommer närsomhelst! Sängen check, skötbordet check, amningskudde o babynest check, garderoben åxå och så har jag bunkrat upp allt till BB! Väskan redo 🙂

Bara o vänta…hade en mysig middag hos Marie igår och när hon sa att det nog är sista gången vi ses utan N&N så hajar jag till, OMG DET ÄR NÄRSOMHELST!!!

Trevlig helg på er <3

Kram Yaz

Ont i kropp och själ!

Sliten!

Jag känner mig så otroligt sliten, i kroppen mest men även i min själ.

Min kropp är trasig, trött och jag har så ont i axeln att jag senaste dagarna ätit starka tabletter, använt magnesiumspray och voltaten gel.

Min själ är sliten för jag har det otroligt tufft på jobbet 🙁 Jag måste hitta en lösning eller finna verktyg annars kommer jag gå sönder.

Jag försöker hålla humöret uppe men ibland går det inte, smärta i kropp och sorg i själ är för mig bland de värsta! Men försöker boka in vila, hänga med människor som ger mig energi och de jag gillar mest. Bara 3 veckor sen jag kom hem från semester och man ska inte känna såhär då 🙁

I kväll kommer Yasmina och Nayomi på besök <3

Men innan de ska jag ta en tablett och lägga mig i soffan och kolla på en serie. Hoppas på att somna en timme då jag inte sov något i natt 🙁

Love, Marie

Rollar bort min kliande mage!

Hej hopp! Ingen bebis ännu…

Magen växer så det knakar, tror inte att hon är liten i växten utan tvärtom. Kommer nog få klämma ut en jätte bebis!

Nu har jag massa kli på magen för att det stramar som fan. Man ska ju helst inte klia för att irritera bristningarna mer, så jag har faktiskt rollat min mage med nålrollern. Rollar typ 3-5 kvällar och sen pausar jag i nån vecka. Smörjer in med kroppsolja efter rollningen för att mjuka upp stramandet. Det hjälper så mycket 🙂

Fick rollern från Swiss Clinic och den är 0.5 i storlek, och har 450 små nålar! Gör det ont? NEJ. Det kan bli rött o skorpor men det är normalt.

Kram Yaz