I dag checkade vi ut!

La allt åt sidan… fy tusan vad tufft det varit i dag!

I dag har vi verkligen inte gjort någonting mer än kolla serier och sova på soffan i 2 timmar när Lilla M sov.

Natten kan förklaras som helvetesnatten 👿 Vid 01 någonting vaknade jag och mitt ena bröst höll på att explodera. Jag hade feber så svettades som om jag satt i en bastu och frös och skakade av feberfrossa som om jag befann mig på Antarktis. Jag förstår inte riktigt varför det blev så men antar det var mjölkstockning?? Men så konstigt för jag hade tömt det 🤔 Aja.. skit samma..

Så med hög feber, frossa från hen***e och en smärta i bröstet som liknar att du har betong i bröstet (man kan inte ens röra armen för det stramar) så skulle jag få Matteo att äta just där, vilket är ÄNNU mera smärtsamt.

Vaken i 4-4,5 tim för att få Matteo att äta så mycket som möjligt men fick även pumpa. Somnade vid 05:30 och lyckades sova 1,5 Tim. Vaknade och febern var borta… tack och lov

Men hela dagen har jag varit i ett vakuum och haft jordens huvudvärk 🤕

I dag hade jag gjort vad som för att få avlastning på 1-2 tim för att sova lite. Dröm 😍 Matteo är även väldigt orolig, han har svårt att komma ner i varv och så fort jag lägger ner honom när han somnar i min famn så vaknar han. Så känns som han suttit fast på mig hela dagen 😫

Jaja… i morgon är en ny dag. Tid hos Amsak på morgonen sen ska jag ner till Nynäs till mina föräldrar och på kvällen ska jag träffa fågeltjejerna. Och dessutom kan natten inte bli värre än den förra…

Godnatt, Marie

Förlossningsberättelse Del 3- KOLLAPSEN!

Del 1 hittar ni HÄR och del 2 hittar ni HÄR!

Efter en mysig fika ute i allrummet och lite Nyhetsmorgon gick vi som sagt tillbaka till mitt rum, förlossningsrum 13. Nu skulle vi vila 1-1,5 tim innan jag skulle sätta igång och krysta. Min kropp och även Lilla M var äntligen redo 🥰

Vi hade inte hunnit vara tillbaka i mer än 5 min så kände jag hela min kropp börja skaka, och då menar jag SKAKA! Det var inte de skakningarna som epiduralen ger som biverkning utan tänk er den värsta feberfrossan ever. Jag blev även kritvit i ansiktet och mitt illamående trappade upp.

Tempen togs då jag kändes varm och mycket riktigt, 39,6 i feber😱

Min barnmorska berättade då att hon inte kommer förlösa mig när jag har så hög feber. Vad febern berodde på visste man i detta läge inte. Det sattes in febernedsättande, vätskeersättning, antibiotika och värkhämmande via infarten i armen, en hel cocktail blandning. Dessutom lades iskalla handdukar på pannan och magen.

Här mår jag inte bra 😱

Blodprov togs och dessutom blev mitt rum ett skyddsrum. Pga den höga febern så togs Corona test och ingen fick gå in i vårt rum förutom barnmorskan som nu satt på sig en hel skyddsutrustning. Jag och Yasmina fick heller inte lämna rummet fören provsvaren kommit.

Febern gick ner till 38,5 ganska snabbt, men sen tog det tid.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt och jag kräktes en del. Att ha så hög feber, kräkas, må allmänt skit dåligt var inte det jag ville ha som uppladdning inför mitt stora äventyr. Jag ville ha all energi på att hjälpa lilla M ut, inte att reparera min kropp från feber 😢

Hela förlossningen sattes på paus i hela 5 timmar. Psykiskt var detta det jobbigaste i hela förlossningen, att vara redo att få möta min prins men sen inte få det.

Proverna kom tillbaka och givetvis var det inte Corona utan proverna visade på en infektion. Lilla M hade bajsat i magen och min kropp reagerade på det.

Febern gick fortfarande inte ner, mera febernedsättande samt en ny bredare antibiotikakur via infart. Helt ärligt är dessa timmar lite suddiga i mitt minne så kan säker missa något men detta är vad jag minns.

Som sagt… 5 tim senare så var kroppen redo igen, iaf fysiskt men ska helt ärligt säga att mentalt var jag helt slut 😔 Jag gick in i någon bubbla där jag bara bestämde mig att nu jäklar ska han ut.

Efter lite provkryst så sattes värkstimulerande dropp in då mina värkar upphört, sen så var vi äntligen igång. Detta var det värsta jag gjort i hela mitt liv, fy fan vad ont det gör att föda barn 😂😂

Mitt i allt krystande kommer nästa bakslag, han är så nära och jag har bara ett par krystningar kvar men då slutar värkarna komma… detta kan vara fara för bebis då bebisen lätt blir stressad om den är halvvägs påväg ut… och min enda tanke var… jag vill inte ha akut kejsarsnitt 😢

Fortsättning följer i den sista delen, del 4- När jag fick se dig för första gången! 🥰

/Marie