För en vecka sen…

För exakt en vecka sen satt jag i sjukhussängen helt ensam med Nikky. Kunde inte sova, hade adrenalin i kroppen och uppe i varv även fast huvet va trött. Tror jag va vaken hela natten och bara satt i sängen.

Nu är hon strax över veckan och skillnaden är stor på bara 7 dagar. Utveckling av både syn och känslor, greppet och hur hon uttrycker sig i gråt, riktig gråt o gnällgråt, hon vet att oavsett vilket gråt så kommer tutten! Haha 🙂

Jag har inte haft någon ork att göra annat än att vara hemma. Med undantag idag att åka till landet. Kul att komma ut men hemma är jag tryggast, känner mig konstant trött så vill bara ligga i sängen eller soffan o halvsova.

Imorgon tänkte jag berätta om min förlossning. Läs på egen risk…

kram Yaz

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *