Lets talk about Tinder!

Har jag någon läsare som är med?

Sedan i våras har jag varit med på Tinder, det är andra gången jag testar. Jag hade tinder ett par månader förra året. sen stängde jag ner den och i våras öppna jag den igen. Men på riktigt??

Jag säger absolut inte att jag är perfekt, men herregud.. folk är på riktigt helt dumma i huvudet, har ingen hyfs och vad har hänt med  gentelmen andan?

Jag skulle kunna berätta de mest konstiga historierna men det skulle ta för lång tid så tänkte berätta om tre tillfällen jag varit med dessa månader.

1.  Vi hade pratat någon vecka (jag avskyr att prata i flera veckor utan vill hellre ses snabbt så man kan gå vidare om det inte är något) och vi bestämde att vi skulle ses för ett glas på Rival. Jag kommer dit utsatt tid, han messar att han är i baren uppe så går upp. Ser honom inte så messar tillbaka: hittar inte dig. Helt plötsligt vänder sig en kille om och vinkar?
Först blir jag lite förvirrad och vänder mig om för att se vem han vinkar till, men det var till mig. Jag går fram…. det var inte alls den killen vars bilder jag sett. Jag säger lite fint, oj.. du är inte så lik dig på bilderna (han var på riktigt typ 20 år äldre) Till svar sa han: tycker du inte? Jag beställde ett glas vin till dig då jag vet att det är det du föredrar.
Jag tittade på honom, sa att jag tackar så mycket men jag ska gå.
Killen hade på riktigt använt någon annans bilder…. den ”dejten” varade i 2 min….

2. Vi matchade en måndag och samma kväll bestämde vi oss för att ses, vi tog en picknick vilket var såååå mysigt. Vi satt i flera timmar, så många timmar att det blev middag så vi förlängde dejten och gick och åt. Redan 3 dagar senare sågs vi igen och denna gång tog vi en promenad, gick en liten barrunda och hade så trevligt. Sedan blev det ett par dejter till och det kändes såååå bra. Det var en kille för mig men jag hade en magkänsla om att någon inte stämde.
Hur som…. vi fortsatte ses, smsa med varann osv… En dag blev det tyst, jag skrev lite och fick svar men det var aldrig att han började skriva. Jag är rätt på så frågade i ett sms: har du tid och lust att ses?
Varpå jag fick svar: absolut, när passar det dig?
Jag som var mitt i semestern sa att jag var flexibel och jag vet att hans jobb var lite krävande så gav honom pucken. Han besvarade med att han skulle höra av sig närmare helgen. Nu har det gått 6 veckor och han har fortfarande inte hört av sig.
HUR svårt ska det vara att bara säga tack men jag vill inte fortsätta? Min teori är att han träffade någon mer, vilket är okej då man inte kan förvänta sig något mera av Tinder och jag själv gjorde det. Dessutom sa han vid ett tillfälle på någon av dejterna att om jag inte vill ses mer så kommer jag berätta det för dig… yeah right!

3. Detta är det konstigaste jag varit med om. Vi sågs på en kort promenad, det kändes bra, inte toppen men herregud hur ofta känns det så första gången? Sen ska jag nog erkänna att jag fortfarande kände mig lite nedtagen från killen i story nr 2.
Hur som, vi bestämde oss att ses igen dagen efter, då var det en måndag och båda jobbade.
Jag är ganska försiktig med att ta hem någon till mig, jag vill ses på neutral mark, jag vill lära känna killen först för jag vet att om det går för fort så kommer jag slå bak ut. Mitt hem är min trygghet och jag har svårt när någon kommer in för fort… var bara tvungen att säga det som en kommentar innan jag fortsätter.
Han stod på sig att vi skulle ses hemma hos mig, vilket jag till slut sa ja till och efter jobbet kom han. Vi kom överens om att gå och handla för att laga mat tillsammans och vi går bort till Ica. När det är dags att betala så bara går han mot utgången, erbjuder sig inte att betala, eller swisha halva. Jag har inget emot att betala men var en gentleman och erbjud dig iaf.
Vi kommer hem och lagar mat, det är trevligt. Jag frågar om han vi ha något att dricka, vatten eller Loka. Han säger, jag såg att du hade vin, det tar jag gärna. Okej tänkte jag som absolut inte en måndag ville ha men hällde upp varsitt glas. När hans vin var slut öppnar han kylen, fyller på sitt glas men frågar inte om jag vill ha mera. När vi ätit klart så säger jag, oj… massor med mat kvar, vad mycket det blev varpå han säger: ååååå då kan jag ta med en matlåda i morgon till jobbet. Asså va???? Hur kan man säga så? Ett: jag har betalt och du har inte ens erbjudit dig att betala, två: JAG kanske vill ha matlådan.
Jag svalde och sa, absolut.
Vi plockade undan och han plockade upp en snus. Och nu tänker ni, ja det är väl inget konstigt? Näää kanske inte… men i mon profil står det stort: Rökfri och snusfri är ett krav. Så jag frågade lite snällt? Snusar du? Han svarade: ja men jag kan sluta för din skull…
Nu hade jag redan tappat allt hopp om denna kille men ville fortfarande vara hövlig. Vi satte oss för att kolla på film och då började han såklart att närma sig mig. Jag tror jag sa till ungefär 20 ggr att sluta och jag började tappa tålamodet och jag borde nu ha bett honom gå men något i mig gör att jag typ tycker synd om honom.
Klockan blir sent och han säger: ja vi  har ju inte pratat om det men kan jag sova här?
Jag säger: Så länge du ligger på din sida och inte försöker något? Det lovar han.
Vi hoppar i säng och jag lindar in mig som en dadel i täcket och givetvis försöker han men jag säger till.

På morgonen gör jag som vanligt, sätter på kaffe, denna morgon betydligt mer än jag brukar så det räcker till båda, går in i duschen, kommer ut tar en kopp och häller upp en till honom, går in i badrummet och sminkar mig. Kommer ut när jag är klar och ska fylla på kaffet, det är slut? Jag säger lite tyst typ, oj är kaffet slut? Varpå han säger: ja jag tog de sista. Men varför frågade han inte om jag ville ha? Hur kan man när man är hemma hos någon annan bara ta, inte fråga om den andre vill ha osv? Jag muttra lite, aja.. jag sätter på mer. Till detta så ska jag också berätta att när jag hällde upp kaffe så öppnad han kylen varpå jag förstod att han kanske ville ha mjölk i, vilket jag inte har och tänker inte på att handla mjölk. Då säger han: Mehhhh de kunde du ju sagt i går när vi var på affären. Jag blev helt ställd och sa bara: ja det tänkt inte jag på i och med att jag själv inte dricker mjölk och tänkte att du inte skulle sova här.

Om vi setts igen? NOOOOO, men han messar fortfarande.

Blev ett långt inlägg av detta, men summan är iaf att jag har gått ur Tinder igen. Lever hellre själv!

/Marie