Är det något jag fullkomligt avskyr så är det…

Mobbing!

Det händer överallt, hela tiden. Blundar vi eller agerar vi?

Redan som barn har vi en typ av hävdelsebehov, det jämförs hur mycket man har av pengar, leksaker… hur mycket man kan resa osv. Det pratas om man inte har en viss typ av kläder och de skrattas och retas bakom ryggen. Detta är helt omöjligt att få bort helt men jag tror definitivt att vi kan minska det. Vart ska vi börja?

Kan alla sätta handen på hjärtat och svära att de aldrig sagt något elakt om någon annan? Att man aldrig pratat skit om någon annan? Min gissning skulle bli nej.

Kan alla sätta handen på hjärtat och svära att de aldrig sagt något elakt om någon annan när ett barn lyssnat? Här kanske de är färre men fortfarande finns de många… vad förmedlar vi till barnen? Att det är ok att prata illa om någon annan, eller kommentera någon på ett nedvärderat sätt?

Mycket av mobbningen kan gå tillbaka till oss vuxna, vi har ett stort ansvar. Och mobbingen börjar hos oss!

De som gör mig MEST upprörd är vuxenmobbning. Barn är barn, jag menar fortfarande inte att det är okej, men de har inte samma förståelse om att de gör fel, att de kan ta hårt på en person som kanske aldrig kommer glömma de elaka orden. Men vad vet dem? Kanske deras mamma el pappa kvällen innan vid middagsbordet berätta lite i farten om sin konstiga arbetskollega som sa si eller gjorde så… Tänker vi alltid på vad vi säger? Hur som så ska vuxna veta bättre!

Jag har varit utsatt av vuxenmobbning, vid ett flertalet tillfällen och de har varit olika typer av mobbing. Det är bland de värsta jag varit med om 🙁 De gångerna har det varit på min arbetsplats!

Vet inte hur mycket jag ska berätta utan att jag avslöjar arbetsplatsen, vilket jag absolut inte vill göra. Men kan säga att det varit alltifrån att inte bli inbjuden till ex en AW när alla andra är det till att chefen för mitt team köper guldmedaljer till hela teamet utom mig, samt delar ut dem den dagen jag är ute och reser så när jag kommer hem från jobbresa hänger det en guldmedalj på alla mina kollegors platser utom min. Det var verkligen INTE för att jag inte gjorde ett bra jobb, tvärtom, jag slet, jag levererade tusan i mig bland de bäst… hon bara gillade inte mig privat.
Ja detta är bara tråkiga exempel på vad jag varit med om, och det är verkligen inget unikt i det, vilket är ännu mera tragiskt! Detta händer, JÄMT och ÖVERALLT! Tyvärr har jag flera vänner som berättat storys liknade mina.

Jag vägrar vara en av de som stöter ut, jag väljer att ta min kollega under armen påväg till fikarummet och de kan jag göra med vem som helst av dem.

//Marie

2 reaktioner på ”Är det något jag fullkomligt avskyr så är det…”

  1. Bra Marie!
    Vad taskigt med medaljen, det där är inte ok och så uppenbart, lågt beteende av henne. Tyvärr är det så att det kan straffas att man är för duktig, otroligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *