Inte rättvist :(

Vila i frid!

I går kväll påbörjade jag ett inlägg, detta är så svårt och nu har jag stirrat in i skärmen i timmar. Vill jag berätta? Behöver jag skriva av mig? Varnar för ett rörigt inlägg!

De är så overkligt 🙁 I november träffade jag dig första gången, sista timmen när vi alla var smått berusade och hade som roligast, då kom du till vårt bord. Du lyste som en sol och din blick fick mig att känna mig som vackrast i hela världen.

Den sista timmen var den bästa på hela dagen, vi kunde inte slita blickarna från varann och små flirtade non stop. Vi stod och småmyste lite när de stängde och bytte nummer…

…. detta var början på vår intensiv men alldeles för korta vänskap.

Den kvällen/natten messade vi konstant med varandra. Direkt dagen efter när vi vakna så smsa vi varandra. Vi hade en humor tillsammans och jag kunde vika mig av skratt över vad du skrev.

Du var äventyrlig, älskade livet och viste precis vart i livet du skulle. Dina resor var de som betydde mest och du levde för just dina resor.

Jag gav aldrig dig en chans, de ångrar jag i dag 🙁 Jag tyckte du var för ung, men du prompa på att jag skulle testa dig.. se vad du gick för. Jag hann aldrig… i går fick jag de tragiska beskedet att du gått bort 🙁 På en av dina resor! Bara 3 dagar innan du åkte smsade vi och jag önskade dig en trevlig resa, skrev: ta hand om dig!

Nu är allt försent 🙁 Jag är chockad, ledsen, arg! Arg på livet och dess orättvisor!

Alla mina tankar går till din familj, dina nära vänner, L din bästa vän och alla som hade äran att få träffa dig!

Vila i frid fina Daniel <3

/Marie