Tack för supporten!

Wow, vilka härliga människor ni är 🙂

För exakt en vecka skrev jag ett ganska känsligt inlägg, känsligt för mig då jag blottade mig lite. Men ååååå vilken respons jag har fått <3 Massor med sms, mejl osv som går rätt in i hjärtat. Om ni missat de hittar ni de >HÄR< 

Jag skriver inte för att få sympatier, jag skriver för att jag behöver få ur mig hur jag känner, försöker förstå mig själv bättre så att omgivningen kan förstå varför jag ibland blir som jag blir. Absolut första steget är ju att förstå sig själv… 

Jag försöker dela med mig, det finns fler med denna ”problem”, jag är otroligt blyg fast man inte tror de. Blir jag tyst helt plötsligt så är de något som hänt, de var antagligen något du sa som fick mig ledsen eller arg men jag kommer inte säga vad då jag inte kan de där och då. Jag drar mig bara undan, försöker gråta bort de utan att tala om de för dig. 

Detta gör att jag samlar på mig saker och det är just detta jag jobbar med, att säga ifrån, eller rättade sagt säga vad som gör/gjorde mig ledsen. Jag låter mig tyvärr tryckas ner och ”trampas” på lätt, heller inget man tror…. utåt sett är jag är tjej med massor med skinn på näsan. Men jag SKA bli bättre! 

Jag har skrivit en lista, en lista med saker jag måste berätta för vissa personer i min omgivning, saker de gjort eller sagt som sårat mig men som jag där och då inte kunnat säga. Usch vad jobbigt de kommer bli 🙁

Jag behöver få veta att jag är välkommen, jag kommer aldrig bjuda in mig själv och tyvärr tar jag allt lite känsligare än alla andra. Säger du till mig att – åååå vilken fin klänning (ett exempel) så kommer jag leva på de länge. Säger du däremot – dags att klippa dig? (Oxå ett exempel) så kommer jag antagligen bli super ledsen och tänka konstant på de. Jag tar åt mig av allt, gott som ont!


Önskar er en fin lördagskväll!

/Marie 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *