Manila…värsta jag sett!!!

Jag har sett mycket men aldrig känt mig så liten och okunnig och ”för fin” för ett område. Jag ville bara skita ner skorna och göra hål i tröjan, öppna väskan och ge barnen vad jag hade i den. Men jag kunde inte. Stel som en jävla pinne åkte vi ifrån de söta smutsiga tiggar barnen. 

Suck. 

Kunde åtminstone ha torkat deras smutsiga ansikten med de våtservetter jag hade. Kunde gett mina två donuts jag hade i väskan. Kunde ha…

Kunde ha…

Sen satte jag mig i taxin och undrade hur det kom sig att jag blev en jävla stone-face och varför jag inte VÅGADE vara mig själv?! 

En jävla skit fråga. 

Jag blev feg. Jag vart rädd för att inte bli för svag. 

För svag för två små smutsiga tiggarpojkar…

Det finns massa vackert att se i Manila. Tyvärr glömde jag mitt kamerabatteri på rummet (ironiskt men sant) så det blev iPhone bilder. 

På väg till Intramuros (innanför muren) värt att se, ta en GUIDE! Vi tog häst o vagn, värt varenda peng! Glöm inte att dricksa. 

Ett hus med halva balkonger. Safety not first.

  

Ruiner på Intramuros.

  

Utsikt från muren mot Chinatown. Här fiskar en man efter plastflaskor, på en egengjord liten flotte tar han sig fram med händerna i det smutsiga vattnet. Vi kom aldrig närmare sanningen på andra sidan ån…


 Promenad tillbaka med guiden som pratade 100% bra engelska, en härlig promenad genom Filipinernas historia. 

  
Nayomi får vara Cinderella under 1 minut. Kusken röker, inte som på film 😉 

  

Sjukhus under 2:a världskriget. Ser trevligt ut. NOOOOT!

  

Streetlife. Snabbtaxi! 

 
Lokalbussar. 

  
Kattunge.

 
Polisstation och familjemiddag. Pappa med 2 barn delar på något. På marken. 

   
Hopp. Tro. Kärlek. En kyrka. En katedral. Gud o Heliga Maria…jag förstår att människorna här tror på Gud. 

 
Ruiner.

   
Turister. (Vi)

 
Manilas stolthet. Universitetet. Inte som hemma… (Höga byggnaden)

  
Ett hem mellan vägarna. En hund som vaktar husse medan han sover. 

 
Jag tog inga bilder på barnen eller andra familjer. Om jag återvänder och då ”vågar” mig utanför hotellrummet och taxin så lovar jag er mer konkreta bilder.

Jag tror inte att jag är rädd för sanningen. Jag kunde bara inte just idag. 

Yaz

3 svar på ”Manila…värsta jag sett!!!”

  1. Alltså Hur fiiint inlägg!!
    Men modet till att du var uppriktig nyss?! Blev så rörd av den! Ha en fortsatt.. Självomvälvande? Härlig resa:)
    <3 kärlek

    1. Tack 🙂 jag tror att resa gör en starkare. Klokare och något tacksammare till det man faktiskt har. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *