När jag dör

IMG_7269.JPGInget roligt ämne att tänka på men efter att farmor lämnade jorden igår så tänkte jag på min död. Den kommer förr eller senare oavsett hur jag lever och lär. Men när jag tänker på det så hoppas jag innerst att det ska finnas ett liv efter döden, lite som att man kommer till en himmel och träffar alla sina saknade släktingar och vänner, mina hundar och katter jag saknat, guldfiskar, kaniner och fåglar. En plats som man målat upp för mig sen jag var liten, löftet om ett nytt liv, träffa Jesus eller Gud, för mig är det inte samma men själva mötet med Herren syftar jag på. Enligt den kristna tron. Den islamiska sidan har inte lärt mig mycket om livet efter döden, den har lärt mig mer om regler, vad som är rätt o fel. Vänt min rygg mot djurarter och granskat andra religioners fel. Ganska hårt och platt. Men på ett mystiskt sätt vackert och jag kan inte förklara det med ord. Men om jag ska tro på nåt så är det att alla har samma himmel oavsett religion.

Döden blir så mycket enklare om man tror på livet efter, att man kommer till en bättre plats där man känner trygghet och värme. Tacksamhet.

Men om man inte tror då. Undra hur känslan då är på dödsbädden? Blir allt svart? Tomt, ekar det? Vart försvinner jag, min själ? Hallå…

Det gäller att lita på sin instinkt om tro och hoppet efter döden. Jag vet vad jag känner. Efter en viss händelse är jag inte heller rädd för att dö. Jag är rädd för att dö på fel sätt bara. Djupa morgontankar. Ska fundera vidare med min latte…

Vila i frid farmor 🙂

Kram
Yaz

IMG_7270.JPG

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *