Nuet, lyckan och hjärtat

Jag ska praktisera på att leva mera i nuet. Normalt så planerar jag och tänker mycket på vad som händer och när det ska hända och om x tid så ska jag…osv osv…Men jag lever och andas här och nu. Är det så svårt att verkligen leva och njuta av ”häret och nuet”? Tydligen. För i samma stund som jag skriver detta så tänker jag och oroar mig lite över en sak som jag vill göra om x antal år eller månader. Så det är lättare sagt än gjort.
Lev här och lev nu. Öva öva öva, kan ju bara bli bättre med övning genom att tänka här och nu.

Lycklig är jag och lyckan omringas jag av. Eller gör jag? Om jag tänker på min vardag så är det mycket lycka. Det är min fantastiska familj. Ett jobb att sysselsätta mig med. Många fina människor runt mig. Mitt hjärta ska vara lyckligt, men något tynger den. Hur jag kan bli ”lyckligare” än vad jag redan borde vara? Jag har ju allt, även hälsan. Men något saknas. Meningen med mitt liv kanske? Vad är mitt uppdrag här i livet? Eller är denna fundering den sk 30-års krisen? Jag tror inte att de finns någon direkt kris, däremot så tror jag att många, som mig själv, letar efter meningen med livet men att många fastnar på vägen dit på struntsaker som uppfyller en tillfällig fyllnad i hjärtat. Jag pratar om att någon tatuerar sig, en annan köper en bil, den tredje skiljer sig, den fjärde dränker sin ångest i droger och det finns en femte som förgyller sitt hål med kläder och skor. Ni förstår vad jag menar. Men den som, även jag, finner att dessa prylar och saker inte är det som får en att bli långsiktigt lycklig fortsätter att söka lyckan.
Min djupa fråga består: vad är mitt livs stora uppdrag? Inte om jag hittar den utan när jag hittar den. Då kommer jag fylla ut mitt lilla hål i hjärtat och känna att jag hittat lyckan igen. Jag ska mao fortsätta lyssna och se det som händer runt mig, för om jag verkligen lyssnar, så tror jag faktiskt att någon försöker få mig att höra.
Vad är det jag kommer att höra? Återstår att se!

Mitt hjärta jobbar för lite, den har en livsavgörande funktion men känslan måste bli starkare. Idag tänker jag för fort, jag tar strategiska beslut med min hjärna hela tiden och jag glömmer bort att ge hjärtat ett val. Innerst inne är jag en väldigt snäll och omtänksam själ. Jag trampar inte ens på myror för att jag tycker så synd om att de ska dö under min sko, så mycket som de sliter och så lite väsen dessa myror gör har jag ingen rätt att trampa på dom. Ser jag en myrstock så bygger jag inte en väg över dom. Så snäll är jag om jag ska ”mäta” min snällhet. Men eftersom jag ständigt väljer att lyssna på hjärnan och ta strategiska och vinnande beslut så tar jag steget ifrån det jag faktiskt kanske mår bäst av? Om en uteliggare sträcker sin hand mot mig och det skär i mitt hjärta så hinner jag på sekunden ta beslutet att inte ge pengar för att enligt min hjärna så är dessa bluffare. De ingår i en stor organisation som lurar människor. De stödjer prostitution och drogmarknaden. De själ och saboterar, super och bråkar etc etc. Men vem är jag att döma? Tänk att denna uteliggare som faktiskt har ett namn, som ligger utblottad på gatan, som folk går förbi och ser ner på, som fryser, luktar illa och inte har ett kontor att komma till, kollegor att skratta med, en kaffemaskin att skälla på och ett härligt hem att känna sig trygg i. Tänk om denna person verkligen behöver mig? Vem är jag att döma? Om mitt hjärta säger att jag ska le mot personen och ge en slant som jag absolut inte blir ruinerad på och kanske säga ”hej, ha en bra dag 🙂 ” så varför gör jag inte det idag? För att jag tror att andra ser ner på mitt agerande? För att jag kanske stödjer en svart marknad? För att det är så ”det ska vara för olyckligt lottade människor” eller för att jag väljer att inte följa hjärtat?

Djupa tankar och mycket att ta in. Detta är de tre sakerna jag vill bli bättre på då jag tror att de får mig att bli en bättre, snällare, mer harmonisk och en gladare människa. Världen är som den är och jag kan inte ändra på denna snurrande tidsbomb. Men jag kan ändra på mitt sätt att leva och lära vidare mitt sätt att leva på, och då tror jag, jag vet inte, men jag tror att det skapar mer lycka. För jag vill se mer lycka. Media kommer fortsätta skriva om krig och fattigdom och lyfta på allt negativt för att det säljer. Men jag ska ändra på mig och börja sprida lyckan, vilken som helst lycka, bara den gör alla andra runt mig inklusive mig själv och mitt allra viktigaste: min familj glada 🙂

/Y

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *