Sååå besviken!!!!

Har kommit i underfund med att jag aldrig någonsin kommer kunna rädda världen!

På väg till stationen i Göteborg passerade jag några hemlösa, en kvinna log mot mig och hon hade inga framtänder. Först blev jag chockad men sen vände känslan till ngt mer uppenbart! – Det är ju bra att hon är tandlös för hon har ändå inte råd med tandläkaren…Och sen ångrade jag mig och tänkte – Det är synd om henne, hon mötte mig med världens största leende på läpparna och bara hon vet hur hon mår! Sen såg jag att denna skara på 8-10 uteliggare/alkoholister/missbrukare hade med sig en hund!
Då vrider det sig i magen på mig! Tankarna går i ett hundra: hur mår hunden? Fryser den? Är den hungrig? Får den stryk eller kärlek? Är den avmaskad och hundra frågor till! Jag blev så ledsen först. Sen tänkte jag att den hunden inte valt sitt öde själv utan den sitter där fast i kopplet och tittade i husses ögon som om han ville säga nåt. Vad ville han säga? Säg de till mig! Jag lyssnar! Jag ville rädda honom!!! Men vad vet jag?
Hunden kanske har ett mycket bättre och mycket spännande liv med hans alkoholiserade husse? Husse må vara bortom ”räddningen” men väldigt snäll? Eller är jag för positiv som vanligt och för att jag annars skulle börja grina? jag ville bara veta sanningen men ändå inte…

Den hunden. Andra hundar. Alla djur i världen. BARN! Alla dessa utsatta levande och kännande djur och människor som jag ser och hör om och som jag gråter för och som far illa pga av att människan, människans systrar, bröder, kusiner, släkt, vänner och medmänniskor är bestar, mördare, hatiska djävular som låter makt och pengar styra deras agerande. Deras beroende. Droger och alkohol. Jag skäms över att vara människa ibland!

Men mest av allt är jag så BESVIKEN över att jag aldrig någonsin kommer kunna rädda alla världens utsatta barn och djur! Jag kommer fortsätta höra hemskheter och se och känna med. Men aldrig kunna ge rättvisa åt dem som lider.

Jag har precis insett hur maktlös jag är och hur mycket jag önskar att hela världens människor fick mitt hjärta och mina känslor för hur vi behandlar dem som inte har ett eget val, de små, de sårbara, de som inte har samma hierarki som vi människor tycker vi har… //Besviken Y

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *