Ordet är mitt…

Just nu ligger jag nere vid poolen, mätt och belåten efter lunch! Lilla syrran är och klipper sig, småknodden vilar och mamma vaktar dom. Pappa som är brunare än en pepparkaka blir ännu brunare bredvid mig 🙂

Så skönt att denna blogg är min och att jag får skriva precis vad jag vill… kan DU inte hantera det bör du sluta läsa nu!

Jag kommer från en liten håla, Nynäshamn… Där alla känner alla, man är släkt med alla på ett eller annat sätt, alla är bukisar och när tom ens syrra är inne på kille nr två som jag varit med börjar det bli riktigt äckligt!! Dom är för övrigt tillsammans nu… för lite mer än ett år sen hade jag sex med honom, fy fan vad äckligt! Undra om hon vet att han både messa och mejlade mig för ganska precis ett år sen och fortfarande undrade varför jag inte ville träffa honom? Patetiskt, han var motoriskt otrogen mot sitt ex, han hade det sjukaste kontrollbehovet och bekräftelsebehov jag varit med om. Han erkände det tom i det senaste mejlet han skickade mig. Han ville skaffa barn med mig efter 3 veckor och ville att jag skulle träffa hans barn sedan tidigare… desperat kille!

Skit snacket är det folk lever på i nynäs för att de är bittra över att de fastnat i Ica kassan eller som personlig assistent! Där man inte har några mål och visioner med sitt liv mer än att gå på Freja på sommaren (en båt i hamnen)

De få gångerna jag är i Nynäs och möter någon gammal bekant får jag höra 9 av 10 gånger något i still med:
– åhhhh vilket roligt liv du verkar leva…
– du gjorde så rätt som flytta…
– varför är jag kvar i denna håla…

Osv, osv…. Men hallå??? Ta tag i ditt egna liv. Ingen annan gör det åt dig… Jag har i tidigare inlägg berättat om mitt första år i Sthlm… Om hur ensam jag var, hade inga vänner, hur jag kämpa för att komma in i något ”gäng” och bli accepterad. Jag hade turen att träffa helt underbara vänner via jobbet och några via gymmet 🙂 Idag umgås vi ofta och stortider som nyår, påsk och midsommar är givet att fira tillsammans!

Jag tänker på det väldigt ofta och blev i dag påmind igen om det…. tänk när man va liten, då gick man fram till en jämngammal tjej, fråga vad hon hette och sen var man bästisar…. Så funkar det INTE när man vuxit upp!

sist men inte minst vill jag skicka en extra hälsning hem till DIG!! DU vet vem du är, saknar dig som tusan och snart är jag hemma igen…

Man får inte säga det högt så jag viskar lite *jag är lite trött på solen och längtar faktiskt hem till en heldag på soffan med filmmys*

Bilder härifrån kommer snart 🙂

Kram
Marie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *