Nervös, Frustrerad, Otillräcklig och Tacksam..

Kan man verkligen känna alla de känslor på en gång?… tydligen då det är så jag känner idag 🙁

Nervös för att jag idag ska göra mitt ”ingrepp” kommer de gå bra? kommer jag ångra mig? kommer det göra ont? Så klart det kommer göra ont, det har jag redan ställt mig in på 🙁 Kommer jag att ångra mig efter? Föder jag ett beroende som gör att jag inte kommer kunna sluta? Det sistnämnda är nog det jag är mest nervös över 🙁

Frustrerad är jag över att jag vill kunna hjälpa till mera. Jag droppade en kommentar i Johannas blogg.. ni vet hon jag skrev om som är 20 år och kämpar med sitt drogberoende. Blev så glad i morse när jag gick in och skulle läsa och såg att hon tagit till sig det jag skrev och tom publicerat de på hennes blogg:

Svar På Tal

Hej Johanna!
Måste bara droppa en kommentar om att jag är så fascinerad över hur otroligt stark du är. Jag ramlade över din blogg av en slump i går och jag har nu två mornar i rad sträck läst från början och många tårar har runnit ner från min kind då jag blir så ledsen över situationen men samtidigt är det glädjetårar över att du är en bra bit påväg!
Jag tror på dig och är övertygad över att du kommer bli en GRYM stylist 🙂

Kämpa på nu, jag kommer följa dig här och jag sänder dig styrkekramar och massor med energi!

Många kramar,
Marie

http://www.finest.se/snart30

 

Jag kan inte ta in att människor faktiskt läser det jag skriver och blir berörda av det. Det är ju därför jag skriver, och det gör bara att jag tänker fortsätta med att skriva om mitt liv, så jag kan inspirera och göra fler människor berörda.

Tack för dina tårar, och du får mina, för jag blir så himla glad av att läsa det här och det peppar mig även att fortsätta vara drogfri.

TACK <3

Är det så som hon skriver så kommer jag skriva till henne varje dag, peppa henne och försöka motivera 🙂

Otillräcklig känner jag mig då jag känner att jag inte räcker till alltid. Skulle vilja spendera mera tid med min familj (sen kan jag inte rå för att jag har Sveriges största familj 😉 med 4 syskon och 8 syskonbarn. Får dåligt samvete då jag inte träffat dom på ett tag. Fast samtidigt ska jag absolut inte ha det då jag är övertygad om att mina syskon inte har det. Vill träffa mina föräldrar mera men det är inte det lättaste då dom övervägande tid är i Spanien. Önskar jag hade mera tid att umgås med mina vänner, försummar några vilket är ett ständigt dåligt samvete för mig 🙁 Varför har dygnet bara 24 timmar? Gaaaahhhhh….. jag blir tokig 🙁

Jag vill hjälpa flera utsatta barn… Jag har ett fadderbarn på Haiti vilket jag skaffade när jordbävningen varit. Ska jag skaffa ett till?

Jag vill vara mentor för en ungdom men VART ska jag hitta den tiden när jag inte har tid för mig själv 🙁

Tacksam är jag över det jag har. Jag har en fin och frisk familj. Jag har underbara vänner som är där för mig i vårt och torrt. Jag har en egen, fin liten lägenhet i centrala Stockholm som jag köpt för MINA pengar. Jag har en fast tjänst på ett bra och roligt jobb. Jag har alla förutsättningar för att få det ännu bättre i framtiden. Jag har mat på bordet varje dag och kan tom unna mig lite lyx då och då 🙂

Men är jag lycklig? Vad är lycka? Är det när man är tacksam och tillfreds med sig själv?

Det finns ett talesätt ”mycket vill ha mera” och jag tror att det ligger någonting i det…

 

Oj.. blev lite djupare inlägg än vad som var meningen…

 

Fridens,

Marie

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *